Ras standard

Hemland:
Finland

Användningsområde:
Ursprungligen använd i renskötsel som vall- och vakthund, idag också en populär sällskapshund.

Bakgrund / Ändamål:
Samerna har redan under århundraden använt finsk lapphund liknande hundar till att valla och vakta renar i norra delen av Fennoskandien och Ryssland.
Utgående från dessa hundar fastställde Finska Kennelklubben lapska vallhundens första rasstandard år 1945. Namnet ändrades till lapphund år 1967.
 Rastypen och rasbilden utkristalliserades under 1970-talet, standarden har modifierats flera gånger. Namnet ändrades vidare till finsk lapphund år 1993.
 Rasbilden har stabiliserats snabbt och idag är rasen mycket populär främst som familje- och hobbyhund i hela Finland.

Helhetsintryck:
Något under medelstorlek, kraftigt byggd i förhållande till storleken, något längre än hög, med lång och tät päls och upprättstående öron.

Viktiga måttförhållanden:
Bröstkorgens djup skall vara något mindre än hälften av mankhöjden. Nospartiet skall vara något kortare än skallen.
Skallens längd skall vara större än bredden: skallens bredd skall vara samma som skallens djup.

Uppförande och karaktär:
Intelligent, modig, lugn och villig att lära sig. Vänlig och tillgiven.

Huvud:
Huvudet skall ha kraftiga drag och vara relativt brett.
Skallparti: Skallpartiet skall vara brett, hjässan skall vara något välvd och pannfåran tydligt markerad.
Stop: Stopet skall vara tydligt.
Nostryffel: Nostryffeln skall helst vara svart, dock i harmoni med pälsfärgen.
Nosparti: Nospartiet skall vara kraftigt, brett och rakt; såväl ovanifrån som från sidan jämnt, men endast något avsmalnande.
Läppar: Läpparna skall vara strama.
Käkar / Tänder / Bett:  Käkarna skall vara kraftiga. Saxbett.
Kinder: Okbågarna skall vara tydligt markerade.
Ögon: Ögonen skall vara mandelformade och mörkbruna, dock i harmoni med pälsfärgen. Uttrycket skall vara mjukt och vänligt.
Öron: Öronen skall vara medelstora, upprättstående eller med böjda spetsar, ansatta tämligen långt från varandra,
 relativt breda vid ansättningen, trekantiga och mycket rörliga.

Hals:
Halsen skall vara medellång, kraftig och täkt med tät päls.

Kroppen:
Manke: Manken skall vara muskulös, bred och något markerad.
Rygg: Ryggen skall vara kraftig och rak.
Ländparti: Ländpartiet skall vara kort och muskulöst.
Kors: Korset skall vara medellångt, väl utvecklat och endast något sluttande.
Bröstkorg:  Bröstkorgen skall vara djup, relativt lång och nå nästan till armbågen, inte särskilt bred. Revbenen skall vara något välvda.
 Förbröstet tydligt, inte särskilt kraftigt.

Buklinje: Buklinjen skall vara något uppdragen.

Svans:
Svansen skall vara relativt högt ansatt och medellång med tät och lång päls. På svansspetsen kan finnas en J-formad krok.
Då hunden rör sig ringlar sig svansen mot ryggen eller mot ena flanken, i vila får svansen hänga.

Extremiteter:
Framställ: Frambenen skall vara kraftiga med kraftig benstomme och framifrån sett raka och parallella.
Skulderblad: Skulderbladen skall vara något snedställda.
Överarm: Överarmen skall vara lika lång som skulderbladet. Vinkeln mellan skulderbladet och överarmen skall vara relativt öppen.
Armbåge: Armbågarna skall vara rakt bakåtriktade och befinna sig något lägre än bröstkorgens nedre del.
Underarm: Underarmen skall vara relativt kraftig och lodrät.
Handlov: Handloven skall vara fjädrande.
Mellanhand: Mellanhanden skall vara medellång och något snedställd.
Tassar: Tassarna skall vara relativt höga, hellre ovala än runda och täckta med tätt hårlag.
Trampdynorna skall vara spänstiga och på sidorna täckta av tätt hårlag.
Bakställ: Bakbenen skall vara kraftiga med kraftig benstomme och bakifrån sett raka och parallella.
 Vinklarna skall vara tydliga men inte särskilt kraftiga.
Lår: Låren skall vara medellånga och tämligen breda med kraftig muskulatur.
Knäled: Knälederna skall vara framåtriktade och knävinkeln relativt tydlig.
Underben: Underbenet skall vara relativt långt och spänstigt.
Has: Haslederna skall vara relativt lågt ansatta med tydlig, men inte särskilt kraftig vinkel.
Mellanfot: Mellanfoten skall vara relativt kort, kraftig och lodrät.
Tassar: Baktassarna skall motsvara framtassarna. Sporrar inte önskvärda.

Rörelser:
Rörelserna skall vara flotta. Hunden byter travet lätt till galopp, som för den är en angenäm rörelseform.
Rörelserna skall vara parallella. I arbetet är finsk lapphund rask och snabb.

Hud:
Huden skall överallt vara åliggande och utan rynkor.

Päls:
Pälsstruktur: Pälsen skall vara riklig, i synnerhet hanhundar skall ha en tydlig krage. Täckhåret skall vara långt, rakt och strävt.
På huvudet och på benens främre del skall pälsen vara kortare. Det skall finnas rikligt av mjuk och tät bottenull.

Färg: Alla färger är tillåtna. Huvudfärgen bör vara dominerande. Färgtecken, som avviker från grundfärgen, kan finnas på huvudet,
på halsen, på bröstet, på bröstkorgens undre del, på benen och på svansen.

Mankhöjd:
Idealmankhöjd hos hanhundar skall vara 49 cm och hos tikar 44 cm. Tillåten avvikelse är ± 3 cm.
Typen skall vara viktigare än storleken.

Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Diskvalificerande fel:

Testiklar:
Hos hanhund måste testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.


Rasstandarden godkänd av Finska Kennelklubbens fullmäktige 1996-11-16
Källa: Svenska lapphundsklubben (Slk)